söndag 1 oktober 2017

Bryggeribesök


Gissa vilket bryggeri vi besökte.


Ledtrådar: Världens största veteölbryggeri. Fortfarande i privat ägo med personal som i princip har jobbat där hela sitt liv. Ingen produktion på lördag och söndag för att personalen ska få mera tid med sina familjer. Nära en stor stad i södra Tyskland. Enligt egen utsaga exporteras bara en pluttigt liten andel. Mest dricker bayrarna själva. Miljontals liter om jag minns rätt.



Det var mitt i oktoberfesttiden, men det bjuds i alla fall alltid på samma mat och dryck efter guidningen. Vita korvar med kringlor och söt senap. Samt så mycket "provsmakning" av öl som man kan klämma i sig på kort tid. Pris för allihopa 15 €. En ny och god produkt är deras alkoholfria öl blandat med citron eller grapefrukt. Det är inte så sött som vanlig Radler/Alsterwasser. Populärt öl att provsmaka flera gånger om bland gubbar som lät sina fruar ta hand om ratten var det starka mörka ölet. Annars har alkoholfritt/-reducerat blivit mera populärt. Dock bara för bilförare, typ. I Amerika vill alla ha alkoholreducerat. I Skandinavien säljs kristallölet bra (det har mindre smak och är klart). I Sydamerika, Arabien och Afrika säljs maltöl i mängder, fast så vitt jag förstår så är det andra bryggerier som står för den försäljningen (och för diabetesökningen). Det är alkoholfritt och vansinnigt sött. (Och kan användas när man bakar vörtbröd, vilket möjligtvis är mera ovanligt bland saudisar.)


På flaggstängerna kan man läsa sedan vilket år ölet exporteras till vilket land.


onsdag 30 augusti 2017

tisdag 29 augusti 2017

Utflykt till Salzburg II


Fiakerkusken verkar ha haft en tuff natt bakom sig, för redan på morgonen satt han och sov i sin vagn.

Ja, det tar visst ett tag innan de åkvilliga turisterna dyker upp. De sover kanske litet längre än andra.


Pust, på eftermiddagen var han (eller hans kollega) flitiga med att skjutsa damer med eller utan slöja. Det var mest turister från Tyskland, Japan och Arabien i Salzburg. Några svenskar, men nästan inga amerikaner. På konserterna såg vi enorma mängder med musikintresserade japaner, några svenskar, några amerikaner. Det var f ö mycket betryggande att det fanns en skylt med "vapenförbud" utanför konsertsalen. Eller hur?


måndag 28 augusti 2017

Utflykt till Salzburg I



Här i den svenska godisaffären bredvid Mozarts födelsehus köpte vi en ask läkerol till sonen.

 Att gå på bal för att fira reformationen är i alla fall rätt originellt.


Annars kan man börja med att ta sig ett glas på morgonen och lyssna på musik och sedan övergå till renässansdanser efter lunch. Eller välja att lyssna på tal och musik. Som det behagas.
 

onsdag 16 augusti 2017

Oktoberfesten släng dig i väggen!



Just nu firas Ebersbergs årliga fest. De här mindre lokala festerna är sååå mycket trevligare än oktoberfesten. Bilden är i o f s från den historiska delen av oktoberfesten (ett tidigare år), men en likadan (samma?) karusell finns även i Ebersberg. Priserna är mycket lägre och det finns i alla fall dagtid massor av plats, trevliga servitriser och bekanta ansikten. På middagen är det mest familjer med minibayrare i läderbyxor och dirndl, sittande i vagnar, samt äldre personer. Och grupper med handikappade. De som undviker festen (åtminstone på dagstid) är alla ensamkommande som nuförtiden präglar stadsbilden i Ebersberg. Vi var först där i söndags och delade på en charktallrik, men fläskläggen såg så fantastiska ut, så igår på Marie himmelsfärd cyklade vi dit och fick ett perfekt knaprigt fläsklägg med potatissallad (den sydtyska sorten nästan utan fett). På helgdagar spelar även orkestrar på dagtid. Igår började det med en mindre bra grupp, som påstod sig spela jazz, men när de hade gått, kom det en ung orkester med blåsinstrument, dragspel och harpa. Jättebra. En litersejdel öl kostar här 7,90 Euro (idag på pensionärernas och barnens dag är det visst extrapris dessutom, både på öl och karussellåkning, men man kan ju inte alltid gå på folkfest). På oktoberfesten ligger väl priset på 11 - 12 Euro, tror jag. Inga köer, bara mysigt i Ebersberg. Festen håller på tills på måndag. Vi såg f ö årets folkfestdrottning, en liten smal tjej med banderoll över bröstet. Hon blev framröstad i måndagskväll, och ordet röstad passar bra, för det är den tjejen som vinner tävlingen, som har kompisar som skriker högst (decibelmätning). Det ska ha varit proppfullt då, men säkert inte så mysigt som dagen efter på Marie himmelsfärd. En helgdag i augusti säger man f ö inte nej till.





tisdag 8 augusti 2017

I skuggan av vinbergen / utflykt till Alsace




Tiden har nästan stått stilla i Kientzheim, sedan vi var där sist för 15 år sedan. Monsieur Spannagel satt fortfarande framför sin port och försökte locka in turister till sitt vingods. Det gjorde han redan för 20 år sedan, när vi var där första gången. Han såg precis likadan ut. Men vid hotellreceptionen stod inte längre samma Madame Schwarz när vi checkade ut, utan hennes vuxna dotter, och leksakerna på gården tillhörde nästa generation.


Hotellet (det gamla klostret L´Abbaye de l´Alspach) var oförändrat. Det var troligen utbokat, men det är många fler fransmän som semestrar i regionen numera, samt diverse västeuropéer.


Stadsmuren. När man går runt den lägger man märke till körsbärsträden på vallen. Vid den här säsongen låg bären och ruttnade på marken. När jag läste på lappen på träden (som jag först tänkte var en tipspromenad) såg jag att borgmästaren har förbjudit andra än lokalbefolkningen att plocka körsbären. Tja, men de var visst inte särskilt intresserade.


För den som vill ha en lugn och fin semester är Alsace perfekt. Det var t o m färre turister än som vi minns. Troligen för att USA och asiatiska länder har utfärdat en resevarning för Europa. Men något mera fridfullt är svårt att tänka sig.


Vi gick över vinbergen till Kaysersberg och Riquewihr. Det är inte långt, men dessutom strulade bilen, så vi använde den inte.


Bilden ovan och nedan visar Schwarz-monumentet.


Ett annat monument över stadens fina herrar kan man hitta i kapellet nära Schwendis restaurang (kan rekommenderas - samma ägare som sist, men betydligt mer personal). De samlade ihop pengar till en restaurering av diverse tackförbönesvarbilder på 70-talet och blev förevigade allihop i söndagskostym på en målad tavla. Annars består hela byn av vinodlare, som jobbar själva i vinbergen.


Vi träffade faktiskt den störste vingodschefen, för han hade en liten fest på sin gård, dit man kunde gå och smaka (och köpa) vin och äta Flammkuchen och lyssna på musik. Han berättade att hans dotterdotter (eller sondotter) äger den andra restaurangen. Vi tänkte faktiskt gå dit sista kvällen, men då var den stängd (söndag kväll).


I Kaysersberg tog jag inga bilder, för vi hade planerat att köpa lite saker i affären och släpa hem över vinbergen, så kameran fick stanna hemma. Annars hade jag tagit ett foto på skylten med "fransmännens älsklingsby 2017". Dagen efter stals visst skylten. Så 100% fridfullt var det kanske inte, men 99%. Det satt inga och tiggde och det fanns inga gäng som hängde omkring. Inte ens i Riquewihr som fotot ovan föreställer. Där var det däremot rätt så mycket turister, om än få amerikaner. Men man kan förstå att fransmännen föredrar Kaysersberg, för Riquewihr är väldigt kommersiellt. Vi gick även till Ammerswihr, men det var inget speciellt, jämförelsevis. Troligen fungerar Ammerswihr mest som en förort till Colmar. Vem vill bo där, som kan välja? Trafiken är lika jobbig som innan. Och där kan man nog hitta ett eller annat sysslolöst gäng om man nu vill uppleva ett mera spännande samhälle än byarna utanför. Man kommer in i staden, men frågan är fortfarande hur man kommer ut på rätt sida igen. Dock hittade vi vägen även denna gång.

Och vi kom hem igen, med en mellanlandning på en bilverkstad.
 

onsdag 26 juli 2017

Moselutflykt VIII

Gladiatorerna kämpade. F ö kom de romerska soldaterna och troligen även gladiatorerna från hela Europa. Jag hörde östeuropeiska språk och i varje fall franska och engelska. De var visst inte så där helt perfekta på latin, de där romarna.