fredag 30 april 2010

Sött

.
Slånbären har stått övertäckta med brännvin på brödburken ända sen i höstas, så jag tänkte att det borde räcka snart. (Förrförra årets omgång av likör köpte tanterna på kanelbullsträffen till förmån för föreningskassan.) Nu silade jag av snapsen, hällde över lite socker (på en höft, så jag hoppas det blir bra) för att det ska ske en osmotisk förändring - väldigt spännande ord för en som inte har gått naturvetenskapligt gymnasium. D v s sockret ska dra ut allt som är kvar i slånbären, så att det bara ska vara några små skrumpna bär kvar när förvandlingen är slut. Sen ska sockerlagen blandas med snapsen och så är likören färdig.



Gossen var hemma i helgen och därför bakade jag en kaka. Vallmofrökaka med mandelmassa och päron.

Recept:

Klä en avlång bakform med bakplåtspapper. Om man penslar den först, så sitter de formklippta bitarna bra. På det här sättet fastnar kakan garanterat inte. Ugnen ska vara på 180 grader.

Blanda 3,3 dl vetemjöl, 60 ml potatismjöl och 1 tsk bakpulver i en skål. Ta bort en msk mjöl och blanda det med 200 g mandelmassa skuren i små tärningar.

Rör 180 g mjukt smör tills det blir poröst. Tillsätt socker (130 g, d v s 1, 4 dl ifall vallmofröna ingår i en bakblandning, annars 180 g) och 1 krm salt ifall smöret är osaltat och rör poröst. Blanda i 5 ägg, ett i taget, tillsätt 1 krm kanel och fröna från 1/2 vaniljstång. Rör sedan ner mjölblandningen, 3-4 msk päronsnaps (fast jag hade ju julens Obstler från det heliga berget Andechs), 100 g vallmofrön (malda; om det är bakblandning ska det vara 150 g, men alltså mindre socker, se ovan). Blanda i mandelmassetärningarna.

Skär två päron (jag tog burkpäron) i klyftor och skiva sedan klyftorna. Bre ut en tredjedel av degen i formen, lägg på hälften av päronskivorna, bre på en tredjedel till, lägg på resten av pärona och sedan resten av degen. Grädda längst ner i ugnen i 80 minuter. Lägg folie på kakan efter halva tiden annars blir den för mörk. Låt den stå 10 minuter och stjälp sedan upp den.



Jordrevegodis: Smält lite blockchoklad i vattenbad och pensla jordreveblad på båda sidorna med chokladen och låt dem stelna på bakplåtspapper i kylskåpet. En kul grej, men lite jobbigt. Smakar gott!


.


torsdag 29 april 2010

Dirndl

.

Nu har jag skaffat mig en snygg dirndl till första maj. Jag blev totalt frustrerad i stadens stora varuhus och kom hem med oförrättat ärende. Sen frågade jag en bekant och hon sa: Men du ska förstås gå till Moser
och det var perfekt.


Färgen på fotot är lite missledande, för på riktigt är det en klassiskt röd färg. Rött, svart och grönt; det är de traditionella färgerna även om det finns allting numera. Butiken hade stort urval både i storlekar och i mellanlängden. Först provade jag ut en dirndl-bh, för det är tydligen viktigt. Sen valde expediten ut en blus (det ska var med ärm, inte carmen-blus om man har kommit över tonåren) och sen ville hon att jag skulle prova minst en dirndl extra, fast jag redan hade bestämt mig för den här på bilden. Jag behövde också en tröja (till höger) för det är ju inte alltid högsommarvarmt och så blev det ett litet halssmycke dessutom.



Detaljbild på "livet" och halsbandet. Så nu kan jag väl visa mig i byn när majstången ställs upp. 

.

onsdag 28 april 2010

Laxmousse och nässelbröd

.
För många år sen gjorde jag den här laxmoussen ganska regelbundet, men så tröttnade jag på den. Nu skulle gubben ha med sig något att bjuda kollegerna på när alla vårens födelsedagsbarn hade gemensamt kalas på lunchrasten, så då tog jag fram receptet igen. Men den här gången ändrade jag lite på det.

I stället för ett kilo hel lax, köpte jag 750 g i bit och dessutom 200 g rökt lax. Den tinade laxen kokas i spad. Spadet på 7 dl vatten, 0,25 dl vinäger, 1 msk salt, 5 vitpepparkorn, 1 lagerblad, 1 halv skivad lök och några dill- eller persiljestjälkar, kokas i 5 minuter. Det behövs bara den här halva satsen om det rör sig om lax i portionsbitar, annars mer. Sen ska laxen kokas och det tar 5-10 minuter beroende på om bitarna är tinade. För en stor bit lax kan det ta 25 minuter. Sen kan man låta laxen svalna i spadet om man har tålamod, vilket jag inte hade den här gången, och sen ska laxen skäras i småbitar, förutom några fina bitar som dekoration (ifall man nu inte använder rökt lax som jag gjorde den här gången). Jag mosade t o m laxen med gaffel och det är helt okej om man ska äta rätten som mousse och servera med sked (men om man ska göra paté, så kan det nog vara bättre att mixa laxen nästa gång).


Bilden är tyvärr ganska tråkig, men jag kunde ju inte fotografera den uppstjälpta maträtten, eftersom jag inte var med på festen. Den blev dock tydligen lyckad, eftersom kollegerna ville ha receptet och ingenting blev över.

Ingredienser till mousse:

1,5 dl vispgrädde
1,5 dl majonnäs (gärna hemmagjord: det är inte alls svårt bara ingredienserna har samma temperatur och körs i matberedaren)
2 dl gräddfil (eller liknande)
3 msk tomatpuré (den här gången blev färgen lite väl rosa; jag tror att det beror på att tomatpurén var väldigt koncentrerad, så nästa gång tror jag att det ser bättre ut med bara 2 msk till att börja med)
2 dl finhackad dill
1/2 tsk salt
1/2 tsk paprikapulver
4-5 droppar tabascosås
6 gelatinblad (det är bra till mousse, men till paté ska det nog vara 9 stycken för en fastare konsistens)

Vispa grädden och blande med de andra ingredienserna utom gelatinet. Lägg gelatinet i blöt och smält det på låg temperatur. Nu kommer det luriga:

Blanda i mousset en sked i taget i gelatinet och rör noga så att inga klumpar bildas. Det kan tyvärr inte undvikas att de första skedarna mousse smälter lite i det lite varma gelatinet. Men häll inte gelatinet i moussen, för då stelnar det direkt i klumpar!

Rör i laxköttet utom de bitar som är avsedda för dekorationer (antingen det rör sig om kokt lax eller om rökt lax, skuren i småbitar). 

Skölj antingen en form eller klä den med plastfolie. Lägg dekorationsbitarna i botten och häll över resten av lax-gräddblandningen och låt stelna i flera timmar i kylskåpet, gärna över natt. Servera antingen med potatis, ärter och citron som huvudrätt eller med baguette eller liknande som förrätt.



Till valborg har jag bakat rågsiktsbitar med lite förvällda hackade nässlor i. De ska serveras med örtkvark för vårkänslans skull. Och så blir det lite sill och köttbullar dessutom.

.

tisdag 27 april 2010

Trädgårdsimpressioner

.


I affären fanns det kvar såna här trevliga dekorationer ännu en vecka efter erbjudandet. Förra året gick de åt fortare än kvickt, men i år hade jag tur fast jag inte åkte och handlade "rätt" vecka. 



De här blommorna brukar inte trivas med mig, men i år verkar de vara nöjda och ser riktigt fina ut. Vi får väl se hur länge glädjen räcker.



Rabarbern har kommit upp och verkar ha fått lite mer kraft i år. Dock var de här elaka skalbaggarna från ängssyran även där och rekognoserade, så jag ska kolla upp den idag igen. Tydligen är de guldgröna baggarna galna i oxalsyra...



Påskliljorna (liksom rabarbern) växer på skuggsidan och är lite senare än grannarnas. Hos dem har t o m tulpanerna redan slagit ut.



Så här såg det ut innan salladen fick flytta ut i landet. Alla frågade varför det stod upp- och nervända blomkrukor i trädgårdslandet och det var för att hålla en viss fräck katt undan därifrån. Förra året var den ständigt där och grisade ner (och rev upp småplantor).



Här har romanasalladen flyttat ut i den yttre rondellen. På natten täcker jag över den ifall det skulle bli frost.



Det här kan vara burgundersallad. Jag glömde att titta efter på skylten i trädgårdsaffären. I alla fall har även den växt bra på bara någon vecka i skyddat läge. Hoppas den trivs ute i landet.

.


måndag 26 april 2010

Körvelsoppa och ramslökssmör

.

Av sparrisspadet och lite lök och potatis kokade jag en soppa och redde den med en överbliven rest grädde och lite mjöl. Sen plockade jag körvel i trädgården och hackade den innan jag tillsatte den i soppan, som därefter inte fick koka (för körvelsmakens skull), men däremot fick en omgång med mixerstaven.



Ramslökssmör är ett väldigt gott pålägg. 

Ingredienser:
75 g mjukt smör
1 torkad tomatskiva i olja, hackad
5-8 ramslöksblad, hackade
1 tsk färskriven parmesan
1 tsk citronsaft
salt, cayennepeppar

Blanda alltihop. I originalreceptet stod det också 1 tsk grön peppar, mosad med gaffel, men det hade jag inte hemma.

.

söndag 25 april 2010

Altomünster - kyrkan

.


Sen gick vi över till kyrkan och fick vänta ett tag utanför gallret innan guiden kom, en gammal, ytterst kompetent dam.



Altomünsters kyrka är byggd av Fischer, som även har byggt bl a basilikan i Ottobeuren.



Den här kyrkan har ingen mittgång. Till vänster sitter männen, till höger kvinnorna. Åtminstone förr.


I vitrinen ovanför Altos altare ligger inte Alto själv, utan ett katakombhelgon från Rom, som håller en skål med hembygdens jord i sina skelettfingrar. Här ställer de fram övre delen av Altos huvudskål vid lämpliga tillfällen och man kan få tillåtelse att sätta den på sitt eget huvud vid behov. Förutom det här katakombhelgonet finns det ytterligare ett som ligger framme året om, och några stycken, kvinnor och ungdomar, som bara visas upp under november månad.



Här på takmålningen kan man se Birgitta till vänster om lampsladden, som knäböjer inför kungen, vars polska hustru har ordnat så att Birgitta får de finansiella möjligheterna att starta ett kloster. Högre upp ser man Birgitta som lutar sig mot jungfru Maria. Till vänster står det några munkar och tigger och ber om att också få vara med i Birgittas kloster - hennes kloster var dubbelkloster för både munkar och nunnor i var sitt hus under abbedissan som klosterledare. Nunnorna visar med gester att det kan de få, men bara om de inser att här är det abbedissan som bestämmer.



Här till vänster är det Alto som ber kung Pippin på häst om att få bygga ett kloster. Under det mörka molnet syns kalhygget i skogen, där det byggdes och i bakgrunden är klosterbyggnaden med.



Den heliga Birgitta visar påven Urban sina ordensregler och ber honom godkänna dem. När Birgitta kom till Rom var påven inte där, utan i Avignon, så hon väntade i Rom tills han kom förbi på en sväng och godkände reglerna.


Här står en hel rad biktstolar. De som ville bikta tog plats där och så småningom kom munkarna från en gång bakom väggen och satte sig vid biktfönstret. Munkarna blev f ö utslängda ur klostret vid sekulariseringen i Bayern på 1800-talet, som jag tror Napoleon var ansvarig för. Nunnorna fick vara kvar i hopp om att de skulle dö ut, men så småningom tilläts de ta emot noviser igen, och före andra världskriget fanns det faktiskt ganska många systrar i klostret. Därefter har antalet ständigt sjunkit.



Det här är Nepomuk som är beskyddare av biktens tystnadsplikt. Drottningen i Prag hade biktat, och kungen ville absolut veta vad hon hade berättat. Nepomuk vägrade förstås att berätta, så kungen skar av honom tungan och slängde honom i floden. På det stället steg det då upp ett ljussken och belyste den drunknade Nepomuk.

Jag tog också ett par foton på syndare som inramade bikthörnan. Bl a kung David med harpan, som begick en hel del synder, som inte behöver räknas upp här, och en ung dam som varit sambo utan kyrklig vigsel och som resten av sitt liv satt och ångrade sina synder. Men tyvärr blev fotona inte så bra att jag ville spara dem.

.



lördag 24 april 2010

Altomünster - klostets inre gård

.


Egentligen är det här ett kloster som ska ha abbedissa, men det var mycket länge sen det fanns någon. Den priorin som senast erbjöds titeln dog innan hon blev utnämnd efter lång tvekan, och nästa priorin som fick erbjudandet tackade nej. Numera känns det inte som det behövs någon abbedissa för de nunnor som finns kvar. Hursomhelst, det var troligen priorin som lagade maten medan syster Apolonia visade oss runt. Vi fick flädlesuppe, schnitzel med potatis och sallad och citronkräm i gästernas soliga matsal. Sedan gick vi ut en stund på innergården och satte oss i solen.




Det här är Altos brunn, som flyter fram där han en gång slog med sin käpp. Så man kan väl utgå från att det är Alto som står på brunnslocket.




Brunnens smidda kran.




Tråget som vattnet rinner ner i.



Många av fönsterluckorna har ett litet kikhål, så att det ska komma in lite ljus ändå.


Visserligen tog jag en hel rad foton på gruppen sittandes kring dammen, men jag tror nog att jag hellre lägger in en bild på några av de vackra blommorna som växer i gräsmattan.

.

fredag 23 april 2010

Altomünster - Alto och gästhuset

.

Klostret grundades redan på 700-talet av eremiten Alto.


Högt däreuppe på kyrkan sitter den förgyllde Alto. Hans symboler är kniven, med vilken han markerade träden som skulle fällas inför klosterbygget; staven, med vilken han slog i marken så att en källa flöt fram; och Jesusbarnet som stiger ner i kalken vid nattvarden. Dessutom har de kvar hans huvudskål i kyrkan. Den är också förgylld och tas bara fram vid särskilda tillfällen.




Alto, den gyllene, på kyrkan är ganska ny och ersatte den gamla statyn som var för sliten för att vara kvar. Denna togs ned och dumpades i nunnornas trädgård. Först lät de ställa den mot ett träd, men sen kom de på att det här hörnet var perfekt. De tog dock bort Jesusbarnet och kalken och ställde in dem i pannrummet. Alto har också fått ett tak, så det inte ska regna på honom, och en lokal konstnär har målat lite guldkanter också.

På 1400-talet blev klostret ett birgittakloster.




Sen gick vi in i gästhuset, som är en av de äldre delarna av klostret. Just det här rummet var svinstia förr. Möblerna, som delvis påstås vara från tiden före 30-åriga kriget, stod nog inte just här då. De här borden sägs ha välts av svenska soldater som använde dem som fodertråg åt sina hästar. Medan de höll på där och välte alla möblerna och tänkte förstöra allt katolskt, hittade en svensk officer ett dokument som den heliga Birgitta hade skrivit. När han insåg att hon också var svensk drog han tillbaka alla sina mannar och räddade därmed klostret.




Det här är gästhusets kapell. Under Altos tid var det munkarnas matsal. Men det är verkligen ett iskallt rum, så däremellan har det använts som äppleförråd.




Rummet bevakas av detta trevliga helgon.



Sen gick vi in till nunnornas nyare begravningsplats. Här begravs de i öppna kistor och muras in i väggen. När alla platserna tar slut, öppnar de den äldsta graven, lägger benen i en samlingsgrav och stoppar in en ny kista. Den yngsta här begravda nunnan var en 19-årig novis, som fick ta löftena på sin dödsbädd. En vinter på 20-talet dog fyra nunnor på en vecka. Ärkebiskopen blev då mycket orolig och misstänkte att de hade frusit ihjäl (vilket troligen inte stämde) och lät sätta in värme i alla celler. Värmen fungerade utmärkt tills nyligen, då man bytte ut värmesystemet i kyrkan till något modernare och samtidigt passade på att ansluta nunnornas element dit. 

.

torsdag 22 april 2010

Altomünster - klostrets yttre gård

.

Utanför porten ligger den här stenen, som vid första anblicken ter sig lite egendomlig med sina urblekta "ploppar" av något  plastaktigt material. Men det här är den typiska birgittakronan som nunnorna bär. De fem plopparna ska föreställa Kristi fem sår.




En enkel träport öppnas för oss och ut kommer syster Apolonia som för oss genom de mindre privata klosterrummen.




Även hon bär birgittakronan. De andra tre systrarna syns inte till. Det här är ett kloster, där nunnorna inte får tala, utom vid besök, och en timme på eftermiddagen.




Först får vi se den numera nästan tomma lagårdsbyggnaden, där lokala föreningar och kyrkan firar fester vid dåligt väder. 





Där står inbjudan till en tidigare fest kvar på en gammal skoltavla i ett hörn.




Helst firar förstås bygdens folk i klostrets Biergarten, som de kallar den.




I alla fall är det tillräckligt mycket plats för hela befolkningen där. Senaste festen som firades hade ingenting med den heliga Birgitta att göra, utan var bryggeriskråets flerhundraåriga jubileum. 

Fortsättning följer.

.

onsdag 21 april 2010

Altomünster - lite av varje

.
Inte långt från München ligger Altomünster. Det är ett pittoreskt samhälle med gamla anor. Vi åkte dit för att besöka ett av den heliga Birgittas kloster.




Vi hade en fantastisk tur med vädret. Träd och blommor passade på att spricka ut när den första värmen kom efter en kyligare vecka. Särskilt magnolierna drog till sig alla blickar, men även pilarnas intensivt ljusgröna färg var fascinerande.



Det första man ser när man kommer gatan upp från stationen är en förgylld madonna på en brunn.



Den här brunnen framför klostrets butik pryddes fortfarande av påskdekorationer.


Örtagården utanför klostret hade inte riktigt kommit igång än. Det är knappast någon av de fyra Birgittasystrarna som sköter den. De har fullt upp med ett kloster som är dimensionerat för 60 nunnor och besökande grupper.

Fortsättning följer.

.



tisdag 20 april 2010

Första portionen sparris

.


Sparris på det enklaste sättet. Skalas från precis under knoppen och kokas i vatten med salt, socker, muskot, lite citronsaft och vitvin. Serveras med potatis och rökt lax (som här) eller skinka och smält smör.




Det kan ju aldrig skada med en liten dekorativ grönsakstallrik med jordreva och tusensköna (ätbara båda två, fast tusenskönan smakar i princip ingenting).

.