måndag 28 oktober 2013

Österrikiska sommardagar i oktober


Vi åkte iväg på "heurigen" - vinskördefesten i Österrike och besökte ett svenskt vingods och var allmänt kulturella. Staden Krems ligger i Niederösterreich, närmare bestämt både i vinområdet Wachau och i landskapet Waldviertel. Första dagen gick vi runt i staden och åt sedan på Klingelwirt. Mycket bra mat! Bland annat fick vi Waldviertler Knödel, vilket är kroppkakor på hälften kokt och hälften råriven potatis. Sedan beställde vi en aromatisk Mirellenschnaps - det här är aprikosernas land - vilket man nog inte ska missa när man är i Wachau.


Nästa dag tog vi båten (sista båthelgen för året) till den vackra staden Dürnstein inte långt därifrån.


Vi vandrade upp till borgruinen, där Rickard Lejonhjärta hölls fången av sina fiender och sedan räddades genom att hans trubadur vandrade genom Europa och sjöng hans älsklingssång utanför alla borgar. När han kom till den här borgen stämde kungen in i sången och var därigenom lokaliserad. Sedan blev han friköpt för en förmögenhet. Tyvärr sprängdes borgen av general Torstensson under 30-åriga kriget.


Nedan en köttbullefylld knödel med surkål, som intogs i trädgården till klosterkällaren.


Värdshusträdgården ligger vackert mellan vingårdarna.


Vid återkomsten till Krems tog vi en promenad i vinbergen innan vi gick till vinprovningen. Solen höll på att gå ner, men det var fortfarande sommarvarmt.


Porten till det svenska vingodset Stagård i stadsdelen Stein.


När det är skördefest serveras här vin och svenska och österrikiska smårätter. Vinet Steiner Hund var det godaste vin jag någonsin har smakat (och det dyraste).


Dagen efter besökte vi klostret Göttweig på andra sidan Donau innan det var dags för hemresan. 


Klostret beslagtogs förstås av nazisterna på sin tid, vilka inte hade någon förståelse för varken kristen tro eller kultur. På ett foto på en utställning ser man hur en uniformsklädd huligan ligger och pöser med stövlarna på historiska och värdefulla möbler. Den tiden gav många lågutbildade människor chansen att göra en klassresa och få makt över andra. Men det var i dessa fall nog en resa som blev ganska kort. När munkarna väl var utkörda gjorde man en uppfostringsanstalt av Göttweig. Nu är munkarna tillbaka.






lördag 19 oktober 2013

Cykeltur i skogen




Den här bilden tog jag för ett par år sedan. Numera växer det rosor på båda sidor om ingången. För det mesta är det ett stearinljus tänt på altaret, faktiskt när som helst på dagen. Men idag, en lördag mitt på dagen i strålande solväder, var det slocknat. Framför ljuset stod ett kort lutat, med bilden på en avliden dam. Mer än förnamnet, Gertraud,  kunde jag inte läsa genom fönstret. Var det Gertraud som alltid tog sig in i skogen för att tända ett andaktsljus? 


onsdag 9 oktober 2013

Thüringen - Lutherresa i regn


Schmalkalden



Elever från Martin-Luther-Gymnasiet i Eisenach hade dekorerat kyrkan inför tacksägelsedagen.





Här bodde Luther


Han bodde även här på Wartburg och översatte nya testamentet till tyska på tio veckor efter att han förklarats fågelfri. Inga av hans prylar finns kvar, förutom en jättestor valtand, som han använde som fotpall. Tidigare bodde även Elisabeth av Thüringen här. Hon satsade allt för de fattiga och dog utsliten mycket ung efter att hennes man dött och släktingarna mobbade ut henne. Sedan blev hon helgonförklarad, vilket var jobbigt för mobbarna. 

Eisenach


Fin stad. Här guidades vi av en f d lärarinna, som verkade sörja det gamla DDR.


Luther var rätt dålig på att leva inkognito som Junker Jörg, adelsman. Han hängde på krogarna, men inte för att dricka och köra med personalen, utan för att diskutera teologi med vandrande munkar, vilket var ovanligt för adelsmän (=värstingar).


Här hänger en aln. Det var lätt att kolla upp om man hade blivit lurad vid köpet av tyg, för här kunde man mäta upp det igen. Vid kroken på andra sidan band man fast luriga köpmän, samt otrogna hustrur. (Otrogna äkta män doppades däremot i avloppet.)



Ovan: Här bodde Luther

Nedan: Här bodde Bach


Weimar

Nedan: Kirms-Krackow-Haus - partyhuset i Weimar förr - trädgården


 Den berömda lökfesten startade





Nedan Goethe och Schiller, gjutna i koppar av turkiska beslagtagna kanoner i München




Vi var även i en del muséer och slott, där man inte fick fotografera, i alla fall inte med blixt och var också ut en hel del, men det var jobbigt att fota med paraply, så det blev inte så många bilder. Jag verkar ha missat Erfurt helt, men det är en mycket vacker stad, som absolut kan rekommenderas. Där guidades vi i spårvagn, så det kanske var därför det inte blev några foton alls. Men jag tänkte egentligen fotografera t ex lutfiskhuset (här bodde en skrytmåns som visade att han hade råd att äta lyxig lutfisk!) och den berömda Krämerbron. Vi bodde i närheten på ett bra hotell med utsökt frukost. (Hur prästen kunde klämma i sig en korv med bröd i Weimar efter den frukosten, som han definitivt inte avstod från, och sen gick till lunch igen, väckte en del förvåning.) Bussen fastnade nästan i en trång gränd när den försökte köra dit. Feuerkugel heter en restaurang, som är värd ett besök. Sen var vi i Schloss Friedenstein i Gotha och om det är någon som vill åka dit så kan jag rekommendera att inte begära någon audio-guide, för det tar knäcken på både den tydligen mycket byråkratiska personalen och de väntande turisterna. Plus att man trasslar in sig i gemensamma halvkassa high-tech-apparater medan man släpar sig fram i överdimensionerade tofflor.

Maten var mycket bättre än i Mecklenburg-Vorpommern norröver, även om bussturister anses ha lägre krav än andra på vissa hotell. Men man ska inte missa att äta en god Thüringer Bratwurst när man ändå är där.

Hur som helst räcker tre dagar, för det är inte lätt att smälta alla intryck. Det blev nästan "if this is Friday, then this must be Paris", som man säger om amerikanska turister.