tisdag 17 mars 2015

I Miltenberg vid Main och en meteorit som slog ner


Värdshuset zum Riesen i Miltenberg

Den lilla staden Miltenberg är verkligen fantastiskt vacker. Släng er i väggen, York och Rothenburg, som översvämmas av turister. Här är den svenske Mozart född, som han kallas, Joseph Martin Kraus, fast egentligen bodde han aldrig där, bara hans morföräldrar. Han bodde som barn mest i Buchen, där vi besökte muséet. Buchen är också rätt fint, men inte alls så vackert som Miltenberg, som aldrig har brunnit. Vi var och åt i Tysklands äldsta värdshus (Kalt-Loch, hittar ingen länk), som har serverat mat sedan 1500-talet. Det blev en regional specialitet, Schäufele, grisaxel, med lustigt nog stuvad potatis, vilket jag aldrig förr har sett i Tyskland. Och Schlappe-Seppel-öl, lokal specialitet. Väldigt mysigt. Det finns flera mysiga matställen i Miltenberg, men i Buchen var det rätt så dåligt med restauranger, även om vi hittade den enda, Reichsadler, som varken var överdyr eller typ pizza-kebab. Där åt vi vilt med svamp - jättegott. Gott regionalt öl (Diestelbräu) också. Droppstensgrottan i trakten är i varje fall värd ett besök. Ett konsertbesök med bl a Sibelius på svenska i Joseph-Martin-Kraus-salen ingick i vår lilla tripp. Fantastisk sångare, Peter Schöne, även om han gick i fällan när han uttalade skidspår (dikt) med t istället för d. (Sen hittade vi ett fint hotell, Jagd Hotel Rose, i Miltenberg, precis där gamla stan börjar (eller slutar, beroende varifrån man kommer) och fick syn på en välkommensskylt på svenska. Nyfikna som vi var, blev vi tvungna att kolla på dörren och där stod det ett svenskt namn. Maten verkade väldigt elegant (stjärnkrog), och tydligen är det här ett berömt gourmet-tempel. Far och son lagar maten och svenskfödda Kristina står för hotellet. Tror det, i alla fall, fast den ena restaurangen heter Kristinas Esszimmer. Några köttbullar eller så finns inte på menyn.)

Miltenberg kan rekommenderas. Det var fortfarande rätt så kallt och nästan inga turister, men när värmen kommer, kan det nog vara en härlig sommarstad, visserligen med en del turister, men säkert inte så det stör (andra turister). Edit: Förresten var hotell Prinz Carl i Buchen jättefint och frukosten mycket bra. En liten tant med hårknut och förkläde kom ut ur köket och undrade om vi ville ha äggröra, stekt ägg eller kokt ägg och om det skulle vara stekt fläsk till. F ö mycket gott fläsk och f ö samma tant som dagen innan sopade trottoaren framför ingången på ett sådant sätt att tankarna gick till Schwaben (som är berömt för sin veckosopning, som alla turas om med). Detta var dock Franken.

Dessutom såg jag meteoriten, som troligen slog ner i Österrike, med egna ögon på hemvägen. Den hade en lång grön "svans" och föll rätt sakta. Massor av folk i hela området strax norr om Alperna ringde polisen och var oroliga. Kul upplevelse i alla fall. Fast jag trodde att det var en "nödraket" som på något sätt föll ner igen i en båge.

torsdag 12 mars 2015

Om bostadsbrist



Det är ju väldigt kul att båda barnen ungefär samtidigt blir / blivit färdiga med sin utbildning och fått jobb. Sonen jobbar sedan tre dagar tillbaka som kock på ett äldreboende och lärde sig första dagen purera schnitzel, haha! Han trivs jättebra. Dottern ska lämna in sitt examensarbete snart, men hon har redan fått jobb i Köln och påstår att det är ganska svårt att hitta en lägenhet i miljonstaden. Hon sökte säkert över en vecka på nätet, åkte dit och tittade på fyra stycken en lördag och fick ett erbjudande om två av dem. Hon tog den första, en ganska modern etta centralt till moderat hyra med utsikt över domkyrkan. Förstahandskontrakt förstås. Som det var förr även i Sverige. (På bilden den tidigare hyresgästens säng framför panoramafönstret.) Edit: Det var ju meningen att påpeka att utsikten är över domkyrkan, men det glömde jag.

måndag 2 mars 2015

Om gamla svenska standardkök


Jag gillar de gamla köken från förr (hade själv sådan när jag bodde i Gbg) och tycker att de är jättefina. Rävjägarn skriver här om en renovering och jag kan inte heller tycka att det nya köket är så mycket bättre. Okej, genom att ta bort skafferi och städskåp blev det mer plats, men mat och städprylar måste man i alla fall förvara någonstans och jag skulle gärna vilja ha haft ett skafferi. Man skulle t ex i det här fallet ha kunnat fixa insidan av skåpen mera praktiskt och målat utsidan i en gladare färg. Visst gillar jag stora arbetsytor, men hur ofta är det fyra pers som lagar mat tillsammans?

Här kommer reklamfilmsnutten om hur det fina gamla köket blev modernt.


På tomatfronten en hel del grönt


Även här i Bayern så rekommenderas det inte att plantera tomater före mars månad p g a att ljuset är så dåligt att tomaterna blir gula och mesiga. Jaha, men vad gör man när de sår ur sig själva? De här tomaterna grodde redan före jul i den sista överlevande tomatbuskens kruka och när den dog, lät jag skotten fortsätta att växa. Vi har ju så bra ljus i söderfönstret, så när jag ändå fuskstartade med planteringen ett par dagar före mars månad, passade jag på att plantera om tomatplantorna i var sin egen kruka, förutom tre små pluttar som fick fortsätta att vara sambos. Lika bra att få det gjort. Jag gillar inte att plantera om, men det är ju enda sättet om man vill ha tomater.

Uppdaterat: Jaha, det gick inte ens tre veckor innan jag fick plantera om dem igen i stora krukor, som nu, 19 mars, för andra dagen står ute i eftermiddagssolen, eftersom de redan blommar. Ett bi har jag i alla fall sett. Hoppas det kommer fler och hälsar på mina tomater. När solen drar sig undan kommer tomaterna in igen.