onsdag 13 maj 2015

Årets första besök i en biergarten


... och på kvällen till och med. Härligt varmt!

onsdag 6 maj 2015

I Wien


Vi hann med rätt mycket på drygt två dagar i Wien. Musikföreningens stora sal - det är därifrån som nyårskonserternas sal sänds - är tjusig, men kanske inte så stor som den verkar på TV. Där var vi och lyssnade på hur Wiens lärarkör (vilken är förstklassig, faktiskt) uppförde Messiah av Händel med Wiener Philharmoniker. På kvällen blev det besök i operan, platsen för den berömda årliga operabalen, vilket är logiskt, och där var det en galaföreställning för en firad tenor som fyllde 65. Det var fyra scener ur olika operor som uppfördes, fantastiskt.

Om man nu ska övergå till det jordiska, så kan jag apropå konsertsalar säga att pausserveringen i musikföreningen var absolut kaotisk, och den i operan föredömlig. F ö är salen, där man serverar i operan, väldigt tjusig.

På bilden ser man Wiens mest berömda fläsklägg, serverad i heurigerserveringen (heuriger är det nyaste vinet som blivit färdigt) Leitner, vilket är en enkel restaurang uppe på ett vinberg, som man enklast når med stadsbussen. Där var vi på lördag eftermiddag efter att vi hade kommit fram. Fläsklägget var faktiskt väldigt bra. I förgrunden riven pepparrot (inte ost!!) och två sorters senap. Dessutom beställde vi en liten sallad (typ 70-tal) och litet bröd. Och ja, Leitners fläsklägg är bra!

Österrikiska restauranger är f ö ursvåra att hitta i stora delar av Österrike, och även i Wien. Vi hade ju svårigheter för ett par veckor sen, och då sade hotellägaren hur det var (vilket vi trodde var överdrivet). Om man lyckas hitta något utanför thai-kebab-pizzaträsket, så är det väldigt tungt och omodernt.

I Wien ska man som sagt besöka en heuriger-servering på kvällen, antingen där vi var uppe på berget, eller ute i Grinzing. Men man åker dit för vinet och stämningen, inte för att en kulinarisk upplevelse.

På söndagen irrade vi omkring och letade efter ett matställe utanför turistströget Stephansplats, men misslyckades kapitalt, för även de restauranger som stod på en lista vi hade var nerlagda. Då åkte vi till Stephansplatz i alla fall och gick till Ilonas Stueberl, en liten ungersk restaurang på en sidogata, som år efter år har fått priset som wienarnas älsklingsrestaurang (hög mysfaktor). Visst var det fint. Men om Ilona är klart bäst i Wien, så är konkurrensen knappast stor. Där åt vi f ö Wiener Schnitzel och den var som den skulle.

På måndagen var det museumsdags och bl a Klimt och en medeltida altarbildsutställning i Belvedere. Där hittade vi även en bryggerirestaurang, där vi kunde sitta ute på lunch och åt en bra Tafelspitz (kokt nötkött). Därmed hade vi på tre dagar ätit tre av de fyra rätter som finns på inhemska restauranger (vi hoppade över gulaschen). Kanske något överdrivet, men inte mycket. F ö såg vi inte många fler icke utländska restauranger, inte heller några franska t ex. Fast vi var inte inne i några lyxhotell och kollade. Caféer fanns ju en del, men kanske inte så många som vi hade trott. Café Sacher hade förstås fantasipriser som inte hindrade japanerna att sätta sig där. Café Mozart skröt om att det funnits "sedan Mozarts tid", eller åtminstone sedan tre år efter hans död, och erbjöd en mozarttallrik, som han garanterat inte hade ätit.